För mig är yttrandefriheten förutsättningen för det fria samhälle som jag vill leva i. Det är därför det känns så tungt att se andra använda samma yttrandefrihet för att försöka skapa opinion för åsikter som jag tycker är förfärliga.
Under hösten har flera tidningar, debattprogram och privatpersoner på bloggar ventlierat samma argument: -Jag är inte rasist, men… invandringen är ett problem. Det resonemanget gör mig direkt orolig därför att man då skyller fel problem på fel orsaker. Oftast beror sådana resonemang på okunskap, otrygghet och rädsla.
Men det är när organisationer omvandlar rädslan och otryggheten till hat genom att utnyttja människors okunskap som otäcka resonemang blir rent farliga.
Som politiskt anställd tar jag då och då emot samtal från allmänheten där personen i andra ändan har klart främlingsfientliga åsikter. Jag vet igentligen inte varför de ringer till socialdemokraterna för att få ut sin frustration men det är kanske så att många fortfarande associerar partiet med makten.
Det som gör mig beklämd under dessa samtal är att personerna som ringer allt som oftast utrycker sig på samma sätt. Till en början är de nästan alltid arga eller frustrerade men när de fått skälla av sig det mesta dyker ofta en annan bild fram. Då visar det sig att personen jag sitter och pratar med i allmänhet är olycklig och känner inte alls igen sig i den glättiga bild av medelklassvardagen som målas upp i TV4 och Sveriges Television.
Det är också där vi når pudelns kärna.
”Invandringsproblematiken” i Sverige har inte ett dugg att göra med att invandrarna inte kan integrera sig med oss. Problemet är att medelklassen inte har ett dugg lust att integrera sig med invandrarna. Det är därför som Tv4-konsumerande intellektuella medelklassmänniskor kan anta en lika polariserad syn på invandringspolitiken som Sverigedemokraterna, fast på andra hållet.
Medelklassens svar är istället att de människor som ligger på samma, eller trax över, inkomstnivå som många invandrare ska integrera sig. Så länge Hossein, Fatima, Jerry och Jeanette håller sig i förorten kan medelklassen känna sig trygg och peka finger mot alla som inte får ta del av folkhemsdrömmen.
Det är också så jag försöker att prata med de som ringer. Klassklyftorna ökar och därför ökar också främlingsfientligheten. När en grupp i samhället tvingas att betala barnens julklappar med SMS-lån som de inte har någon aning om hur man ska kunna betala tillbaka växer också frustrationen. Då är det inte speciellt svårt för personer som Jimmy Åkesson och Björn Söder att få gehör för sina åsikter.
Ska man utgå från historiska erfarenheter så är människors tolerans mot andra människor nära sammankopplad med trygghet och välfärd. När jag läste ekonomisk historia på Universitetet minns jag hur vår föreläsare berättade om konflikten som uppstod bland de allierade när Tyskland ålades krigsskadesstånd efter första världskriget.
Konflikten stod mellan John Maynard Keynes på ena sidan och USA:s president Calvin Coolidge på den andra. Storbritannien som ville avskriva Tysklands skulder var förhindrade till det eftersom att USA krävde tillbaka de pengar som Storbritannien lånat av dem under kriget.
Keynes menade att USA:s hårdnackade attityd skulle leda till en katastrof och Keynes fick rätt. Många menar idag att om man hade använt sig av samma taktik för att uppnå fred efter första världskriget som man gjorde efter det andra världskriget så hade Hitler aldrig kommit till makten till att börja med.
Jag tror att det finns en sanning att finna i Historien. Mycket av den problematik som finns i samhället hade kunnat unvikas om medelklassen hade tillämpat mindre egoism och mer solidaritet.
Marshallplanen var, även om många på vänsterkanten anser att det var USA:s sätt att köpa västeuropa, en gigantisk solidaritetsapparat som skapade det välstånd vi känner idag. Det är genom stimulering av efterfrågan som de stora landvinningarna uppstår, vilket också Keynes menade.
Lösningen på invandringsproblemet i Sverige är inte at medelklassen roffar åt sig allt och låter de andra få dela på smulorna som blir över. Lösningen är att skapa ett samhälle som är starkt nog att ge alla ett lyckligt liv.
Det säger sig självt, stimulerar man efterfrågan hos alla samhällsgrupper får man större effekter än om man bara gör det hos en samhällsgrupp.
Frustrationen och rädslan hos de som inte känner att de får delta i samhället kan vändas till livsglädje och trygghet men då måste man också inse att hatet och främlingsfientligheten kan bara bekämpas med välfärd.



